Ett bananodlingsvänligt Sverige och en virrig Lill-Kenneth
Ligger på gräsmattan och skriver en rapport till National Encyklopedin. Har vi fått i uppdrag att skriva en rapport utifrån Svalbard resan i studiesyfte för grundskolan. Det är en utmaning att formulera detta ämne på ett enkelt sätt utan att använda en massa svår vetenskapliga ord. Fast det är det som behövs för att människor ska orkar engagera sig i detta ämne (i det här fallet klimatförändringar). Det måste kännas enkelt och självklart för att människor ska börja bry sig. Inte svårt och komplicerat för det här är egentligen inte särskilt svårt och komplicerat. Vi släpper ut mer koldioxid än naturen kan ta tillbaka, vilket innebär att det blir varmare och klimatet förändras. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Det är vi människor som kommer att få problemen, jorden kommer att fortfarande att finnas kvar, bara i en annan form, med isbjörnar eller utan, istid eller ett bananodlingsvänligt Sverige. Så nu när vi vet att vi sjabblat till det så är det bara vi erkänner våra misstag och börjar ställa dem till rätta, för det kan vi fortfarande göra. Men vi måste börja nu och inte bara gamla inbitna miljöaktivister utan allihopa, varenda människa på jorden, fattig som rik, mörk som ljus. Både jag och du. Allihopa.
Läste ett ordet fritt inlägg i Västerbottens Kuriren i morse som gjorde mig rätt förbannad. Kenneth, Mannen ifråga, menade att vi i Sverige har alldeles för hög bensinskatt och att det bidrar till social negativitet då människor drar sig från att hälsa på varandra eftersom bensinen är så dyr. (Men åk tåg vet jag!)
Han skriver att "de orimliga höga skatterna motiverar riksdagen med miljöskäl, främst med den tveksamma och obevisade koldioxidteorin" Töcke fjask! säger jag bara och jag undrar just vad han grundar "den tveksamma och obevisade koldioxidteorin" i. 1992 under det stora klimatmötet i Rio använde man frasen: 'Vi måste undvika farlig klimatförändring' forskare började då diskutera vad som är farlig klimatförändring och kom fram till att 2 graders temperaturökning är direkt farligt för vårt fortsatta liv här på jorden, vi har redan en temperaturhöjning på 0.8 grader och släcker vi alla lysen idag så stannar vi på 1.4 graders höjning (= väldigt nära gränsen för farlig klimatförändring). Och detta på grund av den skada vi gör på vår jord genom bl.a bilismen. Och kommer världen inte fram till ett gemensamt beslut om att minska utsläppen av växthusgaser inom kommande 5-10 år så kommer vi inte att klara oss under 2 graders temperaturökning. I den senaste IPCC rapporten så sa man t.ex att: “The impacts of climate change in the polar regions over the next 100 years will exceed the impacts forecast for other regions,and will produce feedbacks that will have globally significant consequences.” (IPCC 2007)
så vi är rätt överens om att "den tveksamma och obevisade koldioxidteorin" är rätt säker och bevisad. Kenneth påpekar också att Sverige är så pyttelitet att det vi gör inte gör någon skillnad. Vilket jag tycker är ledsamt att höra. Det är väl självklart att det gör skillnad, visst är Sverige inte alls lika stort som Kina, USA eller indien men nog fan gör det skillnad alltid. Det är som att låta bli att skjuta någon...
...det gör skillnad!!
Menar han då att vi i Sverige kan göra precis vad vi vill, hur korkat eller skadligt det än, för vi är så pass små så det märks inte. ? och då måste väl alla länder som är lika stora som Sverige kunna tillämpa samma teori utan att få dåligt samvete. För dom är ju ändå så små.
Nej vet ni vad, vi kan göra så otroligt stor skillnad, inte bara som pyttelilla landet Sverige utan även som de pyttesmå individerna vi är. Kenneth lilla, glöm aldrig det, VI KAN GÖRA SKILLNAD!. Och jag tycker att det är bra att bensinskatten skjuter i höjden. tyvärr skulle den dock säkert behöva bli minst dubbel så hög för att vi ska sluta köra bil. Någon som dock behöver förbättras i och med att bensinskatten höjs är kollektivtrafiken och miljöbilarna (det arbetas till och med på en bil som går på luft, fattar ni vilka möjligheter som finns?) eftersom vi fortfarande vill kunna hälsa på våra släktingar och vänner.
Är ni intresserade av att lära er mer om vad forskarna är rätt överens om att vi håller på att göra med vår planet så spana in det här.
www.unfccc.int
Nu ska jag fortsätta på min NE rapport och funderar också på att skriva ihop en egen ordet fritt notis som svar på Kenneths, enligt mig, korkade påstående.
Ha det gott och kom ihåg att göra någon glad idag.
Kusinakrobatik och brödbak
Dagen har varit fantastisk. Klockan är för länge sedan alldeles för mycket men jag har svårt att gå och lägga mig. Sitter här i köket i Umnäs och mår gott. Filosoferar och skriver. Spanar ut på farfars traktor som står här nedanför på lejdan(?), han har slagit hö. Nu är det nog så mörkt (vilket inte är mörkt alls) som det kommer att bli inatt och snart börjar nog solen att gå upp igen. Svensk sommar är för härligt. Särskilt svensk sommar i Lappland.
Har lärt mina små kusiner akrobatiska och yogiska konster idag, bakat bröd, promenerat och haft väldigt intressanta diskussioner med härliga människor. Jag skrev en låt också, när jag var ute och gick. Den bara kom. så jag skrev ned den. den är säkert skitlöjlig egentligen men det skiter jag fullständigt i. Imorgon ska jag ut och rida med min faster och lilebror sedan sätter vi oss i bilen igen för att köra de 37 milen hem till Umeå igen (eller hem och hem, för tillfället känner jag mig inte riktigt hemma någonstans (förutom här i Umnäs) ).
Appropå dagens intressanta diskussioner så känner jag mig rätt förbannad på människan just nu och jag frågar mig om det är okunskap eller bara ren idioti vi sysslar med. All skit vi stoppar i våra värdefulla kroppar, all skit vi kastar runtomkring oss och all skit vi kastar på varandra.
Skärpning!
Livskvalité och nyklippt gräs
Intervjun med P3 planet imorse gick bra. (tror jag iaf, det sänds på lördag kl 18:00, min intervju kommer ca 19:00, så det är väl då jag kan avgöra om det gick bra eller inte, men det kändes i alla fall väldigt bra och det är väl huvudsaken. Det var nästan så kul ett sitta där i studion att jag skulle kunna tänka mig att bli radiopratare. Eller en liten smygdröm jag har är i alla fall att få vara sommarpratare i P1 sommar)
Hur som helst, intervjun gick bra och nu utövar jag livskvalité i fjällen.
Åkte tillsammans med min lillebror som tagit körkort i smyg upp till stugan för att överraska pappa med flickvän Jackie. Pappa blev minst sagt överraskad, nästan chockad. Åt en lunch nr 2 och begav mig sedan ut för att klippa gräsmattan. Det här kan komma att låta banalt men det var det härligaste jag gjort på länge. Faktiskt. Att traska runt över vår stora gräsmatta i pappas rödrutiga flanellskjorta med en klippare i handen, musik i öronen och kvällssolen i rygg och ansikte (beroende på vilket håll jag klipper ;P). Alla mina oroliga, spända småtroll som av olika anledningar sprungit runt i mitt huvud sista veckan blåstes bort av sommarvind och meditativt kroppsarbete( dvs gräsklippning). Jag känner mig nästan tårögd avslappnad, om det verkar vettigt, eller det behöver inte vara vettigt, det är så jag känner mig, tårögd avslappnad. Vi har nu lagat tjusig middag och fått vänner till Jackie på besök så nu vankas snart middag.
Stum av förundran och fylld av känslan att jag är precis på rätt plats på jorden just nu. Känns som att jag skulle kunna flytta hit för ett tag. Skriva, andas, promenera, rida, klippa gräs ;P och må gott. Skulle dock sakna mina kära vänner i stan efter ett tag men just nu känns det som att jag inte alls vill åka härifrån på torsdag då vi beger oss tillbaka till Umeå. Fast jag åker upp hit igen i början av Aug för att fjällvandra, vilket känns helt rätt och kommer att bli otroligt härligt.
Ska börja skriva det nya kapitlet från Svalbard resan ikväll eller imorgon, skrivlusten kittlar i fingrarna och jag känner mig fylld av ro för att sitta och skriva i timtals, i stan känner jag mig ofta ganska rastlös.
Nu ska jag joina middagsbordet sedan ta ett dopp i sjön och hoppa in i bastun.
Tänkte att jag skulle avsluta med ett ganska klyschigt men sant ordspråk
"Work like you don't need the money. Love as if you've never been hurt and dance as if no one is watching"
Omtumlad, inspirerad och hemkommen
Nyhemkommen från ännu en trip, två veckors volontärarbete på ett café på Ängsbacka kursgårds no mind festival. En hippie/yoga/hälso/meditations festival som jag i princip vuxit upp på. I sommar blev min 11:e sommar i rad som jag var där. n vacker plats med underbara människor. På vägen hem åkte jag, min pappa och lillasyster förbi Gotland en sväng för att hälsa på kusin och andra nära och kära. Gotland och Visby tog mig med storm. Något annat som tagit mig med storm är livet. Fick en plötslig chock nu när jag kom hem. Efter att ha varit isolerad på en kursgård utan någon särskild kontakt alls med omvärlden så störtade jag så plötsligt in i allting som händer och finns att göra här hemma. Jobb, 5 sidor mail att svara på, böcker att skicka, kapitel att skriva, intervjuer att göra, pressreleaser att skriva, projekt att planera, göra mig hemmastadd någonstans (bor just nu i resväskor från 4 olika resor), artiklar och krönikor att skriva, ta vara på sommaren och umgås med underbara vänner. Allt kom så direkt inpå att jag drabbades av plötslig oro förvirring och andnöd. Vet inte riktigt i vilken eller vilka ändar jag ska börja ta tag i saker. Intrycken från sista 3 månaderna är många och obearbetade, Idéerna springer omkring som galningar i huvudet och inspirationen kittlar runt lite här och var i kroppen. Jag känner mig allmänt splittrad och i behov av struktur. Det är det svåraste med att jobba med sitt eget. Att lyckas sätta upp arbetstider och komma ihåg att ha fritid. Jag älskar verkligen det jag gör och har sista veckorna insett hur jäkla bra den går för mig, vilket jag är otroligt tacksam för. Jag ska bara bli lite bättre på det här med upplägg av saker och ting, bestämma mig för i vilket hörn jag ska börja. Jag är iaf väldigt glad över att vara hemma, det känns så bra så bra.
Ett hörn jag nog redan bestämt mig för att börja arbeta i är projektet som jag ska jobba med till hösten, jag nämnde det lite hastigast det tidigare inlägget men tänkte att jag skulle beskriva det lite mer ingående. Så här kommer lite info om vad projektet egentligen är för någonting.
"Jag har till hösten fått projektstöd av konsumentverket för att under 4 månader (aug – nov) hålla 40 föreläsningar utifrån hennes bok ”Vem fan bryr sig –En bok om dig och mig och världen”. Projektets syfte är att sprida information om medveten konsumtion och inspirera Sveriges skolor och ungdomar att börja tänka efter mer hur våra handlingar påverkar oss själva, andra människor och jorden vi lever på.
Varje föreläsning är ca 60-90 min långa och målgruppen är 11-20 år, tanken är att föreläsningarna ska spridas ut runt om i Sverige så att informationen når ungdomar både mer norr- och söder ut. Därför har 10 av Sveriges större län valts ut och besöka 4 olika skolor i varje av dessa 10 län som är Västerbotten, Dalarna, Jämtland, Östergötland, Värmland, Västra Götaland, Stockholms län, Jönköpings län, Gävleborgs län och Södermanland. Varje skola erbjuds ett paket innehållande föreläsning, ett antal exemplar av min bok och digitalt arbetsmaterial. Allt är helt gratis, uppehälle för mig och teknik (som projektor och ev. mikrofon-mygga) fixas dock av den aktuella skolan. Är ni intresserade är ni välkomna att kontakta mig för att anmäla ert intresse så föreslår jag lediga datum under hösten, föreläsningarna kommer främst att hållas under september t.o.m. november månad. Det är först till kvarn som gäller."
För övrigt så var Svalbard resan helt fantastisk och nästa vecka ska jag vara med i en intervju i Sveriges radio och berätta om resan. Jag håller också på att skriva en krönika till nästa Camino nummer. Jag lägger upp den här när tidningen har publicerats.
Livet är underbart.
p.s från och med nu ska jag bli lite bättre på uppdatering av bloggen. d.s