Vem fan bryr sig?

Hej Mig själv. Jag fick en förfrågan att skriva om 80-talet. Varför inte skriva till mig själv som 22 åring, kanske du då känner dig lite förberedd på vad ni kommer att ställa till och lyckas med. Jag sitter på ett nytt café i Umeå. Caféet hänger ovanför älven mittemellan det som för dig är kyrkbron och E4-bron. Med hjälp av energi som från älvens strömrörelser svävar det ca 20 m ovanför vattnet. Man tar sig hit från kajen som idag, år 2084, är en park där Umeå kommun odlar sin egen mat och kor, hästar och getter strosar runt. En trådlös linbana kopplar samman Eko-Kajparken och caféet. Jag förstår att detta kommer som en chock, när jag var 22 år skulle jag aldrig ha föreställt mig att jag 72 år senare skulle åka runt på min solcellsdrivna Hoover Board och fika på ett flygande café 20 m ovanför älven. Du får försöka smälta det under brevets gång.

Den viktigaste händelsen var för ca 40 år sedan, år 2041, då vi började ta hand om oss själva. Snabbmatskedjorna lade ner eller bytte helt bana, de började servera otroligt goda vegetariska/veganska rätter. På McDonalds finns idag bara en burgare som är gjord på vilt kött. Beroende på var i världen restaurangen ligger serveras olika sorters kött, här uppe är den gjord på älgkött. Resten av utbudet är ekologiskt och vegetariskt. Känns konstigt att skriva om detta som att det vore en grej, för oss är det helt självklart. Är dock medveten om att så inte är fallet för er, där bak i 2010. Vi slutade att tillverka lösviktsgodis och andra fullproppade färgämneslivsmedel. Allt raffinerat socker, sötningsmedel och konstgjorda färgämnen förbjöds 2042 och byttes ut mot naturliga alternativ. Motion blev en obligatorisk dagsaktivitet på alla skolor och arbetsplaster. Arbetsdagarna är idag mellan 4-5 h/dag, 3 dagar i veckan. En dag i veckan jobbar vi i kajparken för kommunen och resten av tiden tar vi hand om våra egna privata odlingar. Den resterande tiden ägnas åt umgänge, det var hemskt hur lite tid vi hade att umgås med varandra i början på 2000-talet. Vi höll på med mycket dumheter då. Vi utvecklade kärnkraften och trodde att det var lösningen på alla miljöproblem. Vi släppte ut så mycket koldioxid och annat skit i atmosfären att jorden under många år var kaos. Naturkatastroferna avlöste konstant varandra, naturresurserna sinade och alla världens hav och ekosystem höll totalt på att dö ut. Fy vad vi krigade! När resurserna blev färre blev krigen fler. Jag vill inte ens tänka på hur många människor som dog. Det här vet du nog redan, du lever ju i det.

Idag lever vi mycket längre, människans kropp ska egentligen klara en snittålder på 120 år. Själv är jag 96 år och pigg som aldrig förr. När vi nästan bara äter vegetarisk mat räcker maten och vattnet till fler människor, vi är idag 19 miljarder människor på jorden. Det är inget problem då vi delar lika och tar hand om jordens resurser. Kanske hjälper detta dig, kanske inte, hur som helst vill jag att du ska veta att du är viktig och att det är viktigt att ni redan 2010 börjar göra någonting åt problemen som ni hunnit skapa.

Lev väl och hälsa mamma och pappa från mig, de dog för fem år sedan.

Jag älskar dig.

jobb och hälsa. Tidningen som gör dig stark, smart, snygg och glad.” Pappa hittade denna

reklam för Cosmopolitan i en annons från LRF Media AB. Han höll bokstavligen på att

ramla av stolen när han läste om tidningen för UNGA MODERNA kvinnor, som gör dig

stark, smart, snygg och glad. Jag önskar att alla höll på att ramla av stolen när de läser detta,

men tyvärr tror jag att många av dagens kvinnor köper denna tidning just av den anledningen

att de tror att de blir just starka, smarta, snygga och glada. Desperata försök att leva upp till

idealbilden som media förmedlar till oss, om hur man ska se ut för att duga, hur man ska se ut

för att rymmas i liknande kläder som de catwalkbenrangel vi ser i olika varianter av media.

Var i Sthlm förra veckan och under min 10 min långa promenad från tågstationen så hann jag haja till två ggr. Första gången var vid ett skyltfönster till en butik för barn och gravidkläder. Där ser jag en gravid skyltdocka med höfter och ben som en sjuårings. Denna kropp kan väl inte föda ett barn? Det kanske finns en av tio kvinnor som har en gravidkropp som denna men det kan inte vara normen. Jag gick frustrerat vidare och i nästa gathörn var jag tvungen att stanna upp igen, där i ett annat skyltfönster står en kvinnlig skyltdocka och putar med höften. Putandet har jag inga problem med men hennes höftben som såg ut att vilken sekund som helst kunna attackera mig med sin vasshet, de skrämde mig. Ingen normalviktig människa har höftben som en Auschwitzfånge.

Kan någon snälla tala om för mig vem som går igång på ett benrangel?

Detta är ingen nostalgitripp tillbaka till stenåldern, men var det inte många saker som var en aningens sundare än vad de är nu. Kanske inte ekonomiskt eller materiellt men om jag jämför vår syn på t.ex. ideal så känns det som att vi hade en sundare syn på detta för 40-50 år sedan jämfört med idag. Porrskådisar, Playboybrudar, skådespelare och modeller hade vackra kurvor och naturligt fylliga bröst. Till skillnad från dagens utmärglade, långa och knotiga ideal då kvinnor dör på catwalken och Barbie skulle ha brutit ryggen om hon var verklig. När brösten i stor del består av fett så är det rätt svårt att väga 40 kg, vara 180 cm lång och ha D-kupa. Hur kommer det sig att idealen blivit så onormala? Vill media och modevärlden att mer än varannan tonåring ska gå runt och ångestfyllt stoppa fingrarna i halsen i sin kamp för att passa in, i sin kamp för att duga?

Detta upprör mig så mycket för att jag själv varit där, jag har varit den där tonåringen som plötsligt upptäckte att hon vägde 45 kg och höll på att tyna bort. Plötsligt inte kände igen sig själv eller sina egna tankar. Tonåringen som gick och jämförde sig med skyltdockor, catwalkmodeller och de digitalt retuscherade omslagsmodellerna. Tonåringen som fick ångest av att äta en deciliter broccoli och som varje morgon kollade så att hennes mage inte växt under natten, noggrant undersökte att revbenen syntes som de skulle och höftbenen stack ut tillräckligt mycket. Tonåringen som hennes tre år yngre syster inte har något minne av, eftersom hon under en period inte fanns där utan vilsen tillsammans med sina ätstörningstankar. Detta gäller inte längre ”bara” unga kvinnor, utan alla kvinnor OCH män.

Fortfarande idag kommer jag på mig själv med att i smyg beundra uppenbart anorektiska kvinnor, för det är väl så man ska se ut? Eller?

Naturgodis och vattenskotrar

Jag vill ha en ny iPod i fin färg, en större TV, de snygga byxorna från Monki och tröjan från H&M. En fin sommarklänning, solglasögon, TV spel, en iPodstereo, smink, skjortan från Carlings och en digital systemkamera. Jag vill ha en snyggare soffa och stora jäkla högtalare. Nya hörlurar, skridskor, en divansoffa och en kristallkrona. Helkaklat badrum och chinos. En longboard, svarta pumps, stroboskop, LCD TV och ett hemmabiosystem. Också en iPhone. Jag vill ha tygskor och en ny frilla. En skinnjacka, vinylspelare och en stor traktor. En helikopterhjälm, guldfiskar och en radiostyrd bil. En legoborg och en swimming pool med trampolin. En studsmatta och en mjukglassmaskin. En juicepress, ett bollhav och en jordglob. En dockteater och en fyrhjuling. Jag vill ha världens längsta skateboard och en klättervägg. En fallskärm och en lyftkran. En kardborredräkt och inlinesdräkten i filmen Yes man. Jag vill ha en rökmaskin och hundra diskokulor. En rutchbana, röntgenglasögon och en vattenskoter med fem traktordäck bakom. Ett segelflygplan och en egen pilot. En elbil och ett hus i ett växthus. En svävarbräda som i ’Tillbaka till framtiden 2’ och en tänkarhjälm. En surfbräda och en egen strand. Alla Björk-skivor på färgad vinyl och en privat konsert med The Clash. Ett fett hemmagym och vampyrtänder. En egen rulltrappa och en flygande matta. Jag vill ha ett hopptorn, en ubåt och gratis naturgodis i hela mitt liv. En bubbelgumsmaskin och en linbana till jobbet. Också vill jag ha en hel garderob med overaller.

Hur kommer det sig att vi är så peppade på prylar när en skön promenad är så mycket mer värt? Hur kommer det sig att vi vill ha massvis av nya kläder när vänskap ger så mycket mer? Hur kommer det sig att teknik ofta styr vår fritid när det är sällskapsspel som verkligen får oss att skratta? Hur kommer det sig att vi förlorar oss i konsumtionsträsket när upplevelser är det vi i slutändan kommer ihåg? Hur kommer det sig att vi lägger all vår energi på ytlig skönhet när det är så, att inget gör en människa så vacker som kärlek gör?

Fundera själv lite över detta idag och försök att göra någonting som gör dig glad. Verkligt, på riktigt jätteglad och inte tillfälligt glad eftersom du köpt en ny tröja som du är skitsnygg i.

Utan vad gör dig lycklig, vad ger dig verklig njutning och är det någon skillnad mellan vad du vill ha och vad du egentligen behöver?

Hej allihopa.

Nu har jag avslutat hela mitt höst-projekt. Jag har totalt haft 40 föreläsningar inom projektet och ca 20 st utanför. Nu väntar jag bara på mina böcker som är inne på tryckning. Hösten har varit fantastiskt inspirerande, spännande, lite slitsam och givande på alla sätt och vis. Alla härliga människor som jag har haft äran att möta och prata inför. Jag hoppas att mitt projekt fört med sig mycket gott samvete och motivation och jag hoppas att fler börjar ta dessa frågor på allvar och fortsätter att med ett engagerande leende på läpparna påverka människor runt omkring oss att bli mer medvetna om oss själva, andra människor och jorden vi lever på.

För varje dag blir det klarare och klarare för mig hur enkla dessa frågor egentligen är och bör göras. Det handlar bara om att visa respekt och omtanke för varandra. Det handlar om att göra goda saker istället för onda. Det handlar om att vara tacksam för att vi har mark att gå på och att se till att inte förstöra marken så att vi kan fortsätta strosa runt den. Strosa runt glada, lyckliga, friska och peppade på livet. Alla dessa frågor är egentligen så självklara. Är det inte helt självklar att jag vill ta hand om min kropp så att den håller sig frisk? Är det inte helt självklar att jag behandlar andra varelser (både människor, djur och växter) med kärlek och respekt. Är  det inte helt självklart att vi borde ta hand om oss själv och denna plats på bästa möjliga sätt, så att andra efter oss också får ta del av allt detta storslagna.

Sedan vill jag också tipsa alla människor på hela jorden att titta mer på naturprogram som BBC’s Blue Planet och Planet Earth. Har även nyligen kommit ut en film om jorden som heter Earth the biography och det finns också en film om arktis som heter the white planet. Det är så otroligt fascinerande att se vilken helt sjuk plats vi lever på och alla möjliga knäppa varelser som finns här. 

Jag kommer med glädje att fortsätta jobba med dessa frågor!

Jag var med i Studio ett i P1 i måndagseftermiddag och pratade om en ny rapport som beställts av Länsstryrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland och Gävleborg. Rapporten handlade om affärsmöjligheter i klimatförändringens spår. Visst stod det mycket bra i rapporten om t.ex att satsa mer på förnyelsebar energi som vind och vattenkraft. Hela rapporten antydde dock på att det skulle vara någonting positivt för oss här uppe i Norrland att det blir varmare, inte bara negativt. Det kändes som att de hoppade över alla viktiga steg där vi behöver jobba för att minska våra utsläpp och ställa om till verksamhet som inte tär på miljön och klimatet som det gör idag. Detta kom dock inte riktigt fram alls i rapporten utan de tog nästan för givet att det kommer att bli varmare och då är det bara att se till att kunna tjäna pengar på det genom att t.ex exportera enportionsförpackningar med rent fjällvatten eller bygga ut våra turistanläggningar så att fler turister kan komma hit året runt. Och detta kommer de självklart att vilja eftersom all snö i alperna kommer att smälta bort och Sverige kommer att få ett väldigt behagligt klimat.

Jag blir så arg när jag läser det här. Vadå behagligt klimat? är det behagligt att våra fantastiska djur så som fjällugglan, fjällräven och renen snart kommer att vara så gott som utrotade eftersom de inte längre finns så mycket snö under vintrarna, är det behagligt att våra kalfjäll håller på att försvinna? Tycker vi verkligen att det är behagligt med medelhavsklimat i södra sverige och mer nederbörd året om?

(Fjälluggla på rödbäcksslätten i Umeå, Foto: Jörgen Wiklund) 

Vill vi verkligen ha hit fler turister så att vi behöver hugga ner mer skog för att få plats med mer stugor och skidbackar? De nämner inte alls mycket om ekoturism och att göra denna ökade turism på ett allt igenom hållbart sätt.

Vi skryter hela tiden om vår magisk orörda natur och pratar samtidigt om att det vore bra för affärerna att kunna bygga ut de sista oreglerade älvarna som t.ex. vindelälven. 

De nämner även utökad fiskodling eftersom detta tär mindre på miljön än köpttproduktion. Och visst det stämmer men bör vi ens äta så mycket fisk som vi gör idag? Världens hav är nästan helt utfiskade och även om vi odlar upp fisk så ska dessa fiskar matas, och vad har vi tänkt mata dem med? Idag matas stora delar av fiskodlingarna med soja, majs och fiskpulver. Hur miljövänligt är detta? 

 Jag blir rent av ledsen av den här rapporten. Allt fokus på pengar och affärer och på den vägen så glömmer vi bort vad som är viktigt. Att vi kan fortsätta leva på denna magiska plats, att det får finnas kvar snö i alperna och inte bli ökenklimat i sydeuropa. Att vi bevarar klimatet och naturen i ett skick så att det blir så lite lidelse och förstörelse som möjligt. Att vi ser till att inga fjällugglor och fjällrävar dör ut.

ATT VI TAR HAND OM OSS SJÄLVA, ANDRA MÄNNISKOR OCH NATUREN VI LEVER I !!!

(Och till Benny som kommenterade texas olsson inlägget så ger jag faktiskt fulla fan i hur han ser ut, jag hade nog skrivit precis samma sak om han var ful, jag vill inte ha honom över huvudtaget, jag har redan precis vad jag vill ha här hemma och är hur lycklig som helst)

Den här veckan har gått fortare än fortast. Blev helt klar med mitt klimatkapitel idag, har varit värdelös på att skriva på de nya kapitlen till boken men föreläsningarna har tagit all min tid och energi. Men idag fick jag tillbaka inspirationen efter en simtur. Tänkte bara önska allihopa en underbar helg och dela med mig av ett väldigt fint mail som förgyllde min dag.

"Hej Nanny-Maja,

Du var och föreläste hos oss på Djupedalskolan förra veckan. Dagen efter
fick alla i min klass reflektera över föreläsningen och de tyckte helt
enkelt att du var FANTASTISK! Det var det bästa föreläsningen de hade
varit på och detta var ALLA helt eniga om. Du lyckades få dem att tänka
på att de där små sakerna gör betydelse. En tjej i 9:an uttryckte sig så
här idag: Det är jobbigt att ni har fått oss att tänka så mycket nu går
jag runt och släcker lampor och tänker på det hela tiden. Visst är det
härligt! Stort TACK för din föreläsning som var kanonbra, under mina år
som lärare har jag inte träffat någon som lyckats beröra eleverna som
du.

Mvh
(lärare på ------skolan)"