Vem fan bryr sig?

jobb och hälsa. Tidningen som gör dig stark, smart, snygg och glad.” Pappa hittade denna

reklam för Cosmopolitan i en annons från LRF Media AB. Han höll bokstavligen på att

ramla av stolen när han läste om tidningen för UNGA MODERNA kvinnor, som gör dig

stark, smart, snygg och glad. Jag önskar att alla höll på att ramla av stolen när de läser detta,

men tyvärr tror jag att många av dagens kvinnor köper denna tidning just av den anledningen

att de tror att de blir just starka, smarta, snygga och glada. Desperata försök att leva upp till

idealbilden som media förmedlar till oss, om hur man ska se ut för att duga, hur man ska se ut

för att rymmas i liknande kläder som de catwalkbenrangel vi ser i olika varianter av media.

Var i Sthlm förra veckan och under min 10 min långa promenad från tågstationen så hann jag haja till två ggr. Första gången var vid ett skyltfönster till en butik för barn och gravidkläder. Där ser jag en gravid skyltdocka med höfter och ben som en sjuårings. Denna kropp kan väl inte föda ett barn? Det kanske finns en av tio kvinnor som har en gravidkropp som denna men det kan inte vara normen. Jag gick frustrerat vidare och i nästa gathörn var jag tvungen att stanna upp igen, där i ett annat skyltfönster står en kvinnlig skyltdocka och putar med höften. Putandet har jag inga problem med men hennes höftben som såg ut att vilken sekund som helst kunna attackera mig med sin vasshet, de skrämde mig. Ingen normalviktig människa har höftben som en Auschwitzfånge.

Kan någon snälla tala om för mig vem som går igång på ett benrangel?

Detta är ingen nostalgitripp tillbaka till stenåldern, men var det inte många saker som var en aningens sundare än vad de är nu. Kanske inte ekonomiskt eller materiellt men om jag jämför vår syn på t.ex. ideal så känns det som att vi hade en sundare syn på detta för 40-50 år sedan jämfört med idag. Porrskådisar, Playboybrudar, skådespelare och modeller hade vackra kurvor och naturligt fylliga bröst. Till skillnad från dagens utmärglade, långa och knotiga ideal då kvinnor dör på catwalken och Barbie skulle ha brutit ryggen om hon var verklig. När brösten i stor del består av fett så är det rätt svårt att väga 40 kg, vara 180 cm lång och ha D-kupa. Hur kommer det sig att idealen blivit så onormala? Vill media och modevärlden att mer än varannan tonåring ska gå runt och ångestfyllt stoppa fingrarna i halsen i sin kamp för att passa in, i sin kamp för att duga?

Detta upprör mig så mycket för att jag själv varit där, jag har varit den där tonåringen som plötsligt upptäckte att hon vägde 45 kg och höll på att tyna bort. Plötsligt inte kände igen sig själv eller sina egna tankar. Tonåringen som gick och jämförde sig med skyltdockor, catwalkmodeller och de digitalt retuscherade omslagsmodellerna. Tonåringen som fick ångest av att äta en deciliter broccoli och som varje morgon kollade så att hennes mage inte växt under natten, noggrant undersökte att revbenen syntes som de skulle och höftbenen stack ut tillräckligt mycket. Tonåringen som hennes tre år yngre syster inte har något minne av, eftersom hon under en period inte fanns där utan vilsen tillsammans med sina ätstörningstankar. Detta gäller inte längre ”bara” unga kvinnor, utan alla kvinnor OCH män.

Fortfarande idag kommer jag på mig själv med att i smyg beundra uppenbart anorektiska kvinnor, för det är väl så man ska se ut? Eller?