Vem fan bryr sig?

Jag är kan inte direkt utnämna mig till någon sån där alldeles fantastiskt duktig bloggare. (Fast vad är en duktigt bloggare? att man skriver ofta/mycket/bra/roligt/förbannat?). Hur som helst.

Det är sommar. Jag älskar IKSUS sommargympa i vänortsparken på torsdagar - Afropower, det är bra skit. Jag fyller år på Torsdag. Min nyblivna rysspappa kommer hem imorgon. Jag känner mig stressad och rastlös samtidigt som trött och lugn. Jag ser fram emot semester.

Det visade sig att mina magbesvär som jag gått och dragits med sedan hemkomsten från sydostasien i december var parasiter och basiller och svampar och annat otäckt. Dom lever i mina stackars tarmar och käkar upp allt socker, vitt mjöl, mjölk och jäst som jag får i mig, jag jobbar på att svälta ihjäl dem (dock inte mig själv). Det går ganska bra och jag mår bättre än på väldigt länge. Det är en befrielse att inte gå runt med en mage ständigt uppblåst som om jag vore i sjunde månaden, det är härligt att bli riktigt hungrig och kunna äta utan att min kropp säger NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!! och sen straffar mig med att bete sig som ett för hårt pumpat gummidäck i minst en vecka efteråt. Jag börjar känna min kropp igen.
Det är skönt.

Jag tycker om mitt jobb, förutom den ständiga stressen och det eviga sittandet framför datorn. Jag inser för varje dag som går att jag ska och vill nog egentligen göra någonting annat. Snart. Jag vill röra på mig, jag vill jobba med hälsa, kroppen, miljö och människor. Jag vill jobba kreativt med hela mig och inte bara tänka på beställning. Jag vill vakna på mornarna och känna mig pigg, utvilad och spänd på vad dagen kommer att erbjuda. Jag vill omge mig av sådant som jag brinner för och jag vill byta miljö. Umeå känns mindre och mindre för varje dag och i höst kommer nästan ingen av de närmaste finnas kvar, eller kvar finns ni men inte i Umeå, vilket gör Umeå ännu mindre, tystare och mer oinspirerande. Jag vill se nya människor varje dag och inspirireras av min omgiving.

Jag har vunnit en resa till sydafrika 10 dgr i nov/dec. Den tanken kan jag hämta livslust (det låter som att jag är en självdestruktiv hopplös liten stackare som går runt och vill försvinna på stutts, så är dock inte fallet, jag trivs alldeles utmärkt med att leva och jag skulle inte byta någonting i världen för att inte längre göra det. Jag använder ordet livsslust i någon sorts annan betytydelse än ´lust till att leva´ kanske mer `känna mer lust i livet, i min vardag` ) från ett tag.


Jag vill ge mina allra hjärtligaste hälsningar till Linnea som jag saknar mycket, som tampas med rix fm tjejer och bönder i Nyköping, som jag har stora tervliga planer på att besöka i sommar.