Vem fan bryr sig?

Det är lustigt hur man kan dra ner sig själv i ett pessimistiskt depparträsk, egentligen helt utan anledning. Jag är frisk och omges av underbara människor. Vädret är vackert och jag är en helt fri människa. Men sedan igår så har jag gått runt och varit så otroligt irriterad, ledsen, ensam och förbannad. Det börjar släppa nu, har suttit och tankat endorfiner i solen hela morgon. fräknar och d-vitamin, lite mörk choklad på det här så ska jag väl ha handskats med och tagit mig upp från mitt tillfälliga depparträsk. Det ironiska också är att när man (nej jag bör skriva jag här, jag vet inte hur andra handskas med sina träsk) väl råkar hamna i träsket så känns det som att det kommer att vara för alltid. Jag ger liksom tillfälligt upp alla mina planer och drömmar och går ner mig totalt. Kastar nästan in handduken och tänker att ingenting spelar någon roll. Vilket inte alls är vad jag egentligen tror och lever efter. Allt spelar någon roll.  Men jag kanske behöver lite deppighet mitt i all lycka och positivitet. Då blir det glada lite extra glatt när det kommer efter några timmar/dygn i deppträsket. Nu har det som sagt börjat rinna av mig. Jag känner hur meningen med saker och ting sakta men säkert kommer tillbaka och lusten till allt kryper in i ryggraden på mig igen.

Skönt.

Jag funderar över hur jag ska bära mig åt för att finansiera min nästa tryckningen av boken. Skulle vilja trycka ca 1000 böcker, satsa på riktigt. inte bara 100 åt gången eftersom jag får in pengar från försäljningen av böckerna. Sprida böckerna rejält så att de inte undgår en själ, få in buskapet i varje liten människa. Tur att jag lever där jag gör så att det finns möjligheterna att söka bidrag och sponsorer lite överallt. Att jag har möjligheterna, tillskillnad från många andra.

Skönt. 

Har någon tips på var jag skulle kunna vända mig för att lyckas finansiera en stor tryckning så hojta gärna till.

Ta vara på er dag idag.