Intervjun med P3 planet imorse gick bra. (tror jag iaf, det sänds på lördag kl 18:00, min intervju kommer ca 19:00, så det är väl då jag kan avgöra om det gick bra eller inte, men det kändes i alla fall väldigt bra och det är väl huvudsaken. Det var nästan så kul ett sitta där i studion att jag skulle kunna tänka mig att bli radiopratare. Eller en liten smygdröm jag har är i alla fall att få vara sommarpratare i P1 sommar)
Hur som helst, intervjun gick bra och nu utövar jag livskvalité i fjällen.
Åkte tillsammans med min lillebror som tagit körkort i smyg upp till stugan för att överraska pappa med flickvän Jackie. Pappa blev minst sagt överraskad, nästan chockad. Åt en lunch nr 2 och begav mig sedan ut för att klippa gräsmattan. Det här kan komma att låta banalt men det var det härligaste jag gjort på länge. Faktiskt. Att traska runt över vår stora gräsmatta i pappas rödrutiga flanellskjorta med en klippare i handen, musik i öronen och kvällssolen i rygg och ansikte (beroende på vilket håll jag klipper ;P). Alla mina oroliga, spända småtroll som av olika anledningar sprungit runt i mitt huvud sista veckan blåstes bort av sommarvind och meditativt kroppsarbete( dvs gräsklippning). Jag känner mig nästan tårögd avslappnad, om det verkar vettigt, eller det behöver inte vara vettigt, det är så jag känner mig, tårögd avslappnad. Vi har nu lagat tjusig middag och fått vänner till Jackie på besök så nu vankas snart middag.
Stum av förundran och fylld av känslan att jag är precis på rätt plats på jorden just nu. Känns som att jag skulle kunna flytta hit för ett tag. Skriva, andas, promenera, rida, klippa gräs ;P och må gott. Skulle dock sakna mina kära vänner i stan efter ett tag men just nu känns det som att jag inte alls vill åka härifrån på torsdag då vi beger oss tillbaka till Umeå. Fast jag åker upp hit igen i början av Aug för att fjällvandra, vilket känns helt rätt och kommer att bli otroligt härligt.
Ska börja skriva det nya kapitlet från Svalbard resan ikväll eller imorgon, skrivlusten kittlar i fingrarna och jag känner mig fylld av ro för att sitta och skriva i timtals, i stan känner jag mig ofta ganska rastlös.
Nu ska jag joina middagsbordet sedan ta ett dopp i sjön och hoppa in i bastun.
Tänkte att jag skulle avsluta med ett ganska klyschigt men sant ordspråk
"Work like you don't need the money. Love as if you've never been hurt and dance as if no one is watching"