Fjällkärlek och mänsklig snällhetsmotivation
Kom nyligen hem från en veckas vandring i fjällen. Helt otroligt vilken fantastisk natur jag har så nära. Jag har växt upp i fjällen men varje gång jag åker till min stuga så förundras jag av dess skönhet (inte stugans skönhet utan naturens). Det är som ett uppvaknande varje gång jag åker dit. Allt stadstempo rinner av mig och jag fjälluften gör mig pigg, vacker och lycklig. Innerst inne är jag en riktig skogsmulle, jag smygdrömmer om min västerbottensgård med gigantisk ladugård som jag vill bo i i framtiden. Jag ska ha mycket djur och plantera allt möjligt ätbart i min trädgård. Jag är dock lite stadsråtta också. Jag trivs i stadstempot (fast helst under korta intensiva stunder), jag trivs bland alla människor och all kreativitet som flödar runt hej vilt på större ställen.
Hur som helst så var fjällvandringen helt underbar. Det är så vackert när man kommer ovanför trädgränsen och kalfjällen sträcker ut sig åt alla håll och kanter. Höstlöven började sakta men säkert smyga sig på däruppe fast det var fortfarande sommarvärme och grönska som omgav oss under veckan.
Nu är jag hemma igen och back in business. det ramlar in föreläsningar lite nu och då och det börjar nervositetspirra lite grand i magen när jag tänker på hösten som kommer att bli hektisk men rolig. Nu sitter jag och skriver nya kapitel till boken som helst ska vara klartryck i början av september.
Tillsist skulle jag vilja lägga in en liten notis om nyheterna i Sverige. Jag skulle vilja se mer glada och positiva nyheter. Det visas endast krig och hemskheter. Det enda positiva som ibland dyker upp är om det kommer att bli fint väder eller om någon svensk idrottare eller sportklubb gjort någonting duktigt. Det är jätteviktigt att få rapporter om krig och oroligheter i världen men jag tror vi behöver få veta allt bra som händer också. Nya häftiga smarta idéer och goda gärningar. Mänsklig snällhetsmotivation. För det händer inte bara hemskheter i världen, det är jag väldigt säker på.
Så mer gladhet på nyheterna tack.
Kommentarer
Trackback