Vem fan bryr sig?

Idag har jag kännt mig som Hulda 84 när jag var inne och frågade om stickmönster, garner och storlek på stickor på hemflit. Jag har ätit lunch med min kära mor på news och brännt upp strupen(strupen är ett inte allt för tjusigt ord) än en gång, nu med ett rött österlen smaksatt med persika, hallon, vanilj och pistage. Bjudit över min rysspappa och mina kära syskon på lite sojaglass och klädprovning här på jobbet. tittat i bilddagböcker och först kännt mig lite utanför och meningslös för att jag inte lägger upp några bilder så att alla får se och avundas vilket bra och aktivit liv jag lever med resor, teater, konserter, fika med alla möjliga människor på alla möliga platser men sen så kom jag på att jag är inte utanför och har inte ett meningslöst liv, jag är bara för lat för att lägga upp bilder i bilddagboken, det tar för lång tid helt enkelt. Jag uppskattar allas bilder väldigt mycket, känslan av utanförskap kom bara plötsligt över mig när jag satt här själv på jobbet och spanade in allas parkhäng, roliga miner, tjusiga kläder, fräna människor och finmiddagar. 

Det kanske skönaste av allt, jag har betat(trots att jag inte är någon häst) av och jobbat bort alla måsten och komihåg från min att göra lista (som jag har för att överhuvud(et) taget komma ihåg någonting alls. Har nämligen märkt en tendens till senildemens under mina stressiga dagar).

Jag vill bygga en eko-park på Ön.

Nu går jag. 9 min tidigare.