Hulda 84 har tittar på garn och åker på temasemester
Om 27 minuter kan jag gå från jobbet med gott samvete (kan hända att jag utamanar mig själv och går några minuter tidigare) med 4 veckor betald semester framför mig. Det känns vuxet och lyxigt. Teman för min semester (när fan jag nu började ha teman på mina semestrar, eller semestrar och semestrar, det här är min första semester i hela mitt liv) är rekreation, inspiration, umgänge, kärlek och aktivitet.
Idag har jag kännt mig som Hulda 84 när jag var inne och frågade om stickmönster, garner och storlek på stickor på hemflit. Jag har ätit lunch med min kära mor på news och brännt upp strupen(strupen är ett inte allt för tjusigt ord) än en gång, nu med ett rött österlen smaksatt med persika, hallon, vanilj och pistage. Bjudit över min rysspappa och mina kära syskon på lite sojaglass och klädprovning här på jobbet. tittat i bilddagböcker och först kännt mig lite utanför och meningslös för att jag inte lägger upp några bilder så att alla får se och avundas vilket bra och aktivit liv jag lever med resor, teater, konserter, fika med alla möjliga människor på alla möliga platser men sen så kom jag på att jag är inte utanför och har inte ett meningslöst liv, jag är bara för lat för att lägga upp bilder i bilddagboken, det tar för lång tid helt enkelt. Jag uppskattar allas bilder väldigt mycket, känslan av utanförskap kom bara plötsligt över mig när jag satt här själv på jobbet och spanade in allas parkhäng, roliga miner, tjusiga kläder, fräna människor och finmiddagar.
Det kanske skönaste av allt, jag har betat(trots att jag inte är någon häst) av och jobbat bort alla måsten och komihåg från min att göra lista (som jag har för att överhuvud(et) taget komma ihåg någonting alls. Har nämligen märkt en tendens till senildemens under mina stressiga dagar).
Jag vill bygga en eko-park på Ön.
Nu går jag. 9 min tidigare.
och sen blir det balsam för magen
Tevattnet på News är alltbra kokhett. Det är väldigt bra om man ska sitta och smutta på det en hel kväll men under en stressig lunch så bränner man bara upp strupen.
Grönt te ska bara ha 80 gradigt vatten, (som jag lärt mig av min vän linnea som varit i tebranchen och blivit lite av ett teproffs) vilket news tevatten inte riktigt lever upp till. Dom har dock goda röda teer. och det är ett trevligt ställe. Toolie tycker att deras lunchbuffé är helt makalös.
1 dag kvar och sen är det semester och balsam för magen.
utmattad motivation
Nu är jag bara trött. Väldigt trött
"Trevlig midsommar", sa en man på gatan
Natten har jag mest spenderat på toaletten. Min mage är fortfarande kaos. Jag börjar bli orolig för den.
När Anton sa grattis imorse så kom jag på att jag fyller år idag, det känns lite kul, det är alltid trevligt att fylla år och 19 är en rätt snygg ålder, liksom 17 och 21. Det är någonting med dessa ojämna nummer som gör att de har stil. Så imorse för nitton år sedan kl 05:52 så föddes jag, nitton år är inte särskit mycket.
Kände mig lite ensam imorse av att vakna utan sång, tårta och finfrukost, men så slog mig tanken att nu har jag väl blivit stor, mitt namn har ju flyttat från brevlådan på teg till en alldeles egen brevlåda så jag ska nog sluta förvänta mig obligatoriska morgongratulationer. När jag precis hade accepterat min tysta "ensamma" födelsedagsmorgon och satt mig i soffan för att måla naglarna(för att pyssla om mig själv lite) så kommer hela familjen utom mamma och Tuffsa insjungandes genom dörren. Moje rullar in en fin gammal cykel, Toolie ger mig en puss och av pappa får jag (låna) sju böcker om en alldeles lagom kraftigt byggd kvinna, rysschoklad och en slant. Och det bästa av allt -Lotta på bråkmakargatan födelsedagssången- den gör varje födelsedag till en riktigt födelsedag. Så jag slapp vara särskilt stor idag, det känns bra, jag fick till och med en cykel. Anton gav mig en parfym med Maja-inslagning (garn och tidningspapper). Jag har aldrig fått en parfym förut, det kändes lite fint, och den luktade gott, så nu luktar jag gott. Inte för att jag stinker i vanliga fall (förutom nu i och för sig när magen är ledsen och hjälplös) men nu luktar jag lite extra gott. På vägen till jobbet sa en man på gatan "trevlig midsommar" också log han ett sånnt där genomhjärtligt leende som smittar av sig, så jag gick och log hela vägen till jobbet. Tack du som förgyllde min dag ytterligare.
Nu ska jag återgå till jobbet och försöka göra bort sådant som annars stressande ligger kvar och gnager i huvud och samvete.
"Är det en vanlig dag, är det en vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag för det är min födelsedag, hurra hurra hurra, hurra hurra hurra"
Jag känner mig som överkokt potatis och gammal mjölk
Jag har blivit vardagsmat. det känns som att jag liksom många andra misslyckades med mitt nyårslöfte (haha nyårslöfte, det låter så otroligt meningslöst) I alla fall så lovade jag mig själ att ordagrant "Mitt nyårslöfte är nog helt enkelt att jag ska låta bli att bli vardagsmat, jag vill värdera varje dag som lyxmiddag och mysfika. Uppskatta och ta hand om mig själv och världen till max." men just nu är jag så långt ifrån glamorösa middagar och myspys man kan komma. Min mage är kaos, säkert bara för att jag igår skrev att magen mår bättre än på länge och att jag började känna min kropp, min mage är en främmande äckelgubbe och illamåendet strålar ända ut i tårna. Här kommer direkt prestationsångest, skuldkänslor och vrida tankar in. Trots att jag spenderade en och en halv timme på toaletten imorse så masade jag mig ändå iväg till jobbet. Väl där fick jag lite ångest över att jag inte var först dit, vilket gör att jag känner mig lat som kommer två till fem minuter efter förste man. Det första jag gör när jag lagt jackan på fotöljen och väckt datorn från viloläge är ett besök på toaletten, där blir jag kvar i fem minuter och sedan kallas jag tillbaka var femte minut igen. När magen lugnat sig lite börjar illamåendet ta vid och jag erkänner för mig själv att jag mår nog inte så värst bra. Min kära arbetskollega frågar mig om jag måste vara på jobbet eller om jag kan gå hem. och efter lite övervägande mellan -hur dålig jag kommer att känna mig om jag går hem- och -hur illa jag mår och ändå inte är kapabel till att göra särskilt mycket vettigt om jag stannar och jag sitter nog hellre på min toa än på jobbets och trycker-. Jag bestämmer mig för det senare och går hem till mama och papas place på teg där jag kan sitta och jobba med toaletten bara alldeles bakom ryggen. och här sitter jag nu, känner mig oduglig (jag lyckas inte ens ändra texten från fet stil), urlakad, illamående, trött, frusen och meningslös. Egentligen borde jag bara tillåta mig själv att må såhär. Hyra en film och mysa ned mig i soffan med en filt och något varmt. Men istället blir jag rastlös och såhär meningslöst beklagande och livlös. Jag får må såhär, jag får vara hemma från jobbet, jag får ha en dag då jag inte åstadkommer något fantastisk eller ler hela tiden, jag får somna om och sova bort dagen.
Jag är less
på allt ansvarstagande. På projekt som ligger och stressar i maggropen och möten där det bestäms saker som jag inte känner att jag har koll på eller klarar av. På (toapaus) min oroliga nedstämda mage som trots min vård och omtanke inte riktigt repar sig. På att känna mig dålig fast jag egentligen vet att jag är ganska bra. På att känna mig ful fast när jag tittar mig i spegeln ser att jag inte är pjåkig ändå.
Jag vill leka och lära, pyssla och skapa, resa och upptäcka, skratta och uppleva, älska och hjälpa, inspireras och inspirera, motiveras och motivera, känna mig så livfull och "kraftig" som jag vanligtvis brukar.
Jag lär dock känna mig själv mer och mer för varje dag och mina insikter blir mer och mer insiktsfulla och jag känner mig lite klokare och lugnare när jag får grepp om helheten. När jag kan acceptera min brister och tillåta mig att inte vara bäst.
Nu tillåter jag mig att nöja mig med dagens jobbinsats bestående av två mail och ett samtal. Jag tänker ge mig själv till soffan och hoppas att tv:n erbjuder någonting vettigt, eller nej, det behöver faktiskt inte ens vara vettigt.
Nu har jag nog inte fått sagt det jag egentligen ville, det låter nog inte så bra som jag tänkte att det skulle låta och nästan allt är i ful fet stil(fast det lyckades jag precis fixa, pluspoäng till mig). Men (man ska inte börja meningar med men) jag ger mig ändå och jag orkar inte läsa igenom och rätta till knepiga meningsbyggnader, glömda bokstäver, ord och stavfel.
Hej soffan, tack filten och Grattis Linnea.
Basiller och stress.
Jag är kan inte direkt utnämna mig till någon sån där alldeles fantastiskt duktig bloggare. (Fast vad är en duktigt bloggare? att man skriver ofta/mycket/bra/roligt/förbannat?). Hur som helst.
Det är sommar. Jag älskar IKSUS sommargympa i vänortsparken på torsdagar - Afropower, det är bra skit. Jag fyller år på Torsdag. Min nyblivna rysspappa kommer hem imorgon. Jag känner mig stressad och rastlös samtidigt som trött och lugn. Jag ser fram emot semester.
Det visade sig att mina magbesvär som jag gått och dragits med sedan hemkomsten från sydostasien i december var parasiter och basiller och svampar och annat otäckt. Dom lever i mina stackars tarmar och käkar upp allt socker, vitt mjöl, mjölk och jäst som jag får i mig, jag jobbar på att svälta ihjäl dem (dock inte mig själv). Det går ganska bra och jag mår bättre än på väldigt länge. Det är en befrielse att inte gå runt med en mage ständigt uppblåst som om jag vore i sjunde månaden, det är härligt att bli riktigt hungrig och kunna äta utan att min kropp säger NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!! och sen straffar mig med att bete sig som ett för hårt pumpat gummidäck i minst en vecka efteråt. Jag börjar känna min kropp igen.
Det är skönt.
Jag tycker om mitt jobb, förutom den ständiga stressen och det eviga sittandet framför datorn. Jag inser för varje dag som går att jag ska och vill nog egentligen göra någonting annat. Snart. Jag vill röra på mig, jag vill jobba med hälsa, kroppen, miljö och människor. Jag vill jobba kreativt med hela mig och inte bara tänka på beställning. Jag vill vakna på mornarna och känna mig pigg, utvilad och spänd på vad dagen kommer att erbjuda. Jag vill omge mig av sådant som jag brinner för och jag vill byta miljö. Umeå känns mindre och mindre för varje dag och i höst kommer nästan ingen av de närmaste finnas kvar, eller kvar finns ni men inte i Umeå, vilket gör Umeå ännu mindre, tystare och mer oinspirerande. Jag vill se nya människor varje dag och inspirireras av min omgiving.
Jag har vunnit en resa till sydafrika 10 dgr i nov/dec. Den tanken kan jag hämta livslust (det låter som att jag är en självdestruktiv hopplös liten stackare som går runt och vill försvinna på stutts, så är dock inte fallet, jag trivs alldeles utmärkt med att leva och jag skulle inte byta någonting i världen för att inte längre göra det. Jag använder ordet livsslust i någon sorts annan betytydelse än ´lust till att leva´ kanske mer `känna mer lust i livet, i min vardag` ) från ett tag.
Jag vill ge mina allra hjärtligaste hälsningar till Linnea som jag saknar mycket, som tampas med rix fm tjejer och bönder i Nyköping, som jag har stora tervliga planer på att besöka i sommar.
Det är sommar. Jag älskar IKSUS sommargympa i vänortsparken på torsdagar - Afropower, det är bra skit. Jag fyller år på Torsdag. Min nyblivna rysspappa kommer hem imorgon. Jag känner mig stressad och rastlös samtidigt som trött och lugn. Jag ser fram emot semester.
Det visade sig att mina magbesvär som jag gått och dragits med sedan hemkomsten från sydostasien i december var parasiter och basiller och svampar och annat otäckt. Dom lever i mina stackars tarmar och käkar upp allt socker, vitt mjöl, mjölk och jäst som jag får i mig, jag jobbar på att svälta ihjäl dem (dock inte mig själv). Det går ganska bra och jag mår bättre än på väldigt länge. Det är en befrielse att inte gå runt med en mage ständigt uppblåst som om jag vore i sjunde månaden, det är härligt att bli riktigt hungrig och kunna äta utan att min kropp säger NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!! och sen straffar mig med att bete sig som ett för hårt pumpat gummidäck i minst en vecka efteråt. Jag börjar känna min kropp igen.
Det är skönt.
Jag tycker om mitt jobb, förutom den ständiga stressen och det eviga sittandet framför datorn. Jag inser för varje dag som går att jag ska och vill nog egentligen göra någonting annat. Snart. Jag vill röra på mig, jag vill jobba med hälsa, kroppen, miljö och människor. Jag vill jobba kreativt med hela mig och inte bara tänka på beställning. Jag vill vakna på mornarna och känna mig pigg, utvilad och spänd på vad dagen kommer att erbjuda. Jag vill omge mig av sådant som jag brinner för och jag vill byta miljö. Umeå känns mindre och mindre för varje dag och i höst kommer nästan ingen av de närmaste finnas kvar, eller kvar finns ni men inte i Umeå, vilket gör Umeå ännu mindre, tystare och mer oinspirerande. Jag vill se nya människor varje dag och inspirireras av min omgiving.
Jag har vunnit en resa till sydafrika 10 dgr i nov/dec. Den tanken kan jag hämta livslust (det låter som att jag är en självdestruktiv hopplös liten stackare som går runt och vill försvinna på stutts, så är dock inte fallet, jag trivs alldeles utmärkt med att leva och jag skulle inte byta någonting i världen för att inte längre göra det. Jag använder ordet livsslust i någon sorts annan betytydelse än ´lust till att leva´ kanske mer `känna mer lust i livet, i min vardag` ) från ett tag.
Jag vill ge mina allra hjärtligaste hälsningar till Linnea som jag saknar mycket, som tampas med rix fm tjejer och bönder i Nyköping, som jag har stora tervliga planer på att besöka i sommar.