Vem fan bryr sig?

Jag har aldrig varit bra på att blogga och kommer nog heller inte att bli. Det är liksom inte min grej. Även fast jag vet att jag har saker jag vill föra fram och diskutera. Även fast jag älskar bokstäver, ord och skrift. Att uttrycka mig genom det skrivna ordet. Jag gillar dock att prata också. Gärna om viktiga saker (vilket är väldigt relativt). Men en blogg som forum för detta är inte min grej, helt enkelt. Därav dessa oändliga tidsavstånd mellan inläggen. Vi får se om jag blir bättre i fortsättningen eller inte. Det spelar ingen roll. Inte för mig iaf. Ibland får jag dock för mig att jag borde/måste/egentligen skulle osv. Men egentligen spelar det ingen roll. Alla har vi våra sätt.

Hur som helst tänkte jag fylla i några luckor sedan sist. Sydamerika blev aldrig av eftersom vulkanen skrek ut sin värme och ilska och förlamade halva världen. Självklart var det snopet och jag blev ledsen som inte kom iväg men samtidigt var det ganska härligt. Härligt att västvärlden också drabbas av naturens makter, att vi får känna att vi inte är så stora alltid. Att jämfört med naturen är vi rätt små. Lite som myror. Myror som tror att vi är väldigt stora och mäktiga och som att ingenting kan komma i vår väg. Men det kan det. En vulkan till exempel. Det var lite skönt på något sätt. Att känna sig liten.

Jag tog en paus från föreläsandet och företagandet. Det var också skönt. Jag har älskat det jag har gjort och brinner för dessa frågor som elden i min kamin men allt kan bli för mycket. Jag gjorde för mycket under för kort tid och tappade bort mig själv någonstans på vägen. Så det är det jag pysslat med sen i våras. Att hitta åt mig själv igen, hitta ett lugn jag inte känt på länge och lära mig att prestera lagom.

Har tillslut hittat lugnet, i kaotiska Indien av alla ställen, där jag spenderade hösten. Har också sett hemska sopberg och okunskap, blivit förbannad på oss människor som kastar och skräpar ner och inte vet. I Indien vet dom mest inte på grund av fattigdom och jag kan inte klandra dem. Inte befolkningen iaf, men regeringen. Skaffa ett sopsystem för i helvete! skulle jag vilja säga till dem och jag skulle vilja att de lyssnade på mig och rensade upp hela Indien. Började uppskatta sin natur och låta sin heliga kossor slippa äta ihjäl sig på plast. Det är mycket jag vill.

Nu har jag i alla fall kommit tillbaka, tillbaka till Sverige. Med ny energi, nya idéer och ett lugn som jag hoppas ska ta mig långt. Stress och prestationsångest tar en långt, det vet jag, men lugn tar en längre och hållbarare. Jag kommer att fortsätta att föreläsa under våren, lämna mitt älskade norrland för Stockholm och fortsätta mitt sömnadsprojekt jag påbörjade i våras.

Med mina kläder vill jag inspirera oss alla att hitta tillbaka till det gamla hantverket. Mitt klädmärke är en hyllning till naturen och alla de människor som lever med istället för av naturen. Jag vill att vi kommer bort från slit och släng kulturen och istället börjar ta vara på allting runt om kring. Allt från vår egen hälsa och kontorets källsortering till regnskogen och utrotningshotade vargar. Vi får se hur jag kommer att lyckas med detta, det återstår att se. Spana in www.tarelugnt.se/nanny-maja om ni är intresserade. Mer info kommer snart, när jag utvecklat det hela lite mer och fått igång den riktiga hemsidan.

Vi hörs snart igen. (jag kanske till och med blir bra på det här nu i framtiden, bloggandet alltså, vi får se)